Sedan 1991 står Sverige utan statlig granskning av läromedel. Istället har konsumenter och producenter tagit över kvalitetsgarantin. Nyare forskning visar emellertid att den fria marknaden inte är oproblematisk och att de läromedel som produceras idag kan ge en ytlig syn på litteraturläsning och därmed försvåra läsförståelsen för gymnasieelever.
Det senaste decenniet har ungas bristande läsförmåga påtalats allt oftare. I flera undersökningar framgår att svenska elever tappar mark och att läs- och fiktionsförståelsen minskar år efter år. Larmrapporterna om det ohållbara läget är många, men idéerna om vad vi ska göra och hur vi kan vända trenden är desto färre.
Skönlitteratur har alltid utgjort en central del i skolans svenskundervisning. Fiktionstexter, eller fiktioner som det här genomgående kallas, har sedan länge haft en särställning inom svenskämnet, men syftena har varierat genom tiderna.
Under de senaste åren har fiktioners unika värden diskuterats alltmer. Forskare hävdar att fiktioner ger tillträde till nya, fiktiva världar, att de har demokratiska värden och att de främjar läs- och skrivutveckling och byggandet av identitet. Även estetiska värden har beaktas, liksom bildningsaspekter som handlar om kunskaper om historiska, kulturella och sociala kontexter. Flera nyare studier visar emellertid att fiktionernas flerfaldiga värden inte uppmärksammas fullt ut i dagens skola.
Ämneskunskaper marginaliseras
Under förra året publicerades flera studier som visar att det subjektiva tyckandet får allt större plats i svenskundervisningen medan ämneskunskaperna marginaliseras. Särskilt tydligt gäller detta för läsandet av fiktioner där det också är uppenbart att en fragmentarisering breder ut sig. Idag möts eleverna ofta av korta utdrag av klassiker, medan de sällan får möjlighet att läsa dem i sin helhet. Författarporträtt och introduktioner till texter, som fortfarande fyller en central roll i läromedlen, är hårt nedbantade vilket försvårar en djupare förståelse av författarna och deras verk. Detta syns tydligt i de läromedel som finns på marknaden idag.
Tydligt är också att det är olika läsarter som efterfrågas i läromedel för yrkesförberedande program och högskoleförberedande program, trots att målen för svenska 1 är desamma. I läromedel för yrkesförberedande program dominerar handlingsorienterade läsarter, som fokuserar på handlingen, och subjektsorienterade läsarter som fokuserar på elevernas egna erfarenheter, medan även historiskt orienterade läsarter, som fokuserar den historiska kontexten, samt formorienterade läsarter, som fokuserar fiktionernas form och struktur, är frekventa i läromedel för högskoleförberedande program. Vidare finns stora skillnader mellan vad som ska läsas. Generellt fokuserar läromedel för yrkesprogram i högre grad på samtida texter där tematiken ligger nära elevernas kommande yrken.
Läromedel är normerande
Således bidrar förlagen till en differentiering och erbjuder elever vid olika program varierade läsarter och kunskapsdiskurser, trots samma kursmål. Detta är anmärkningsvärt och lite tillspetsat kan man likna dessa kunskapsdiskurser och läsesätt vid räknesätt. Hur skulle det se ut om vissa elever endast lärde sig addition och subtraktion, medan andra elever fick möjlighet att lära sig fler räknesätt, trots samma kursmål?
Att läromedel har en normerande roll för undervisningen i skolan vet vi sedan tidigare. Även om läromedlen inte används från pärm till pärm i klassrummen så ger de tydliga indikationer om ämnets konception och de ger exempel på didaktiska upplägg. När ingen statlig granskning längre finns ställs istället höga krav på såväl producenter; förlag och författare, som konsumenter; lärare som elever.
Idag har läromedelsförlagen mycket stor frihet att publicera vad de vill och läroboksförfattarna, som ofta är lärare i grunden, har stora möjligheter att påverka sitt arbete. Men samtidigt måste läroböckerna sälja och det viktigaste kravet köparna, det vill säga lärarna, ställer på läromedlen är att de skapar intresse hos eleverna. Nya studier visar alltså att läsarrelationen har fått större utrymme över tid, till exempel med ett personligt tilltal och actionladdat innehåll.
Inget gehör för forskning
Forskning däremot har svårt att få gehör. Ett tydligt exempel på det är att genusperspektivet, som forskare påtalat under decennier, har svårt att tränga igenom trots att det finns inskrivet i skolans styrdokument. Studier visar att de manliga författarna fortfarande dominerar i allt väsentligt i läromedlen medan de kvinnliga författarna många gånger samlas i särskilda ”kvinnokapitel”. Kvinnliga författare ges inte bara mindre utrymme generellt utan framställs också på ett annorlunda sätt än männen – både i text och bild. I de manliga författarskapen diskuteras främst konstnärlig originalitet, medan den empatiska och emotiva förmågan framför allt lyfts fram i de kvinnliga författarskapen. Männen avbildas inte sällan i utmanande poser medan kvinnorna ges en mer anonym framtoning. Vidare visar forskning också att läromedel förmedlar stereotypa bilder av och negativa fördomar om olika grupper, deras historia och kultur – och således bryter mot skolans värdegrund.
Läromedelsforskning pekar också på avsaknaden av ett kritiskt förhållningssätt i läromedlen, till exempel att urvalet sällan ges en utförligare motivering eller problematiseras. Som läsare får man alltså lätt intrycket att urvalet av författare och texter är naturgivet och oproblematiskt.
Vår slutsats är därför att det behövs mer forskning och kritisk granskning av läromedel. Detta för att bättre bemöta marknadens starka krafter som tenderar att bidra till en ytlig syn på litteraturförståelse.
Caroline Graeske, Christoffer Dahl, Katrin Lilja Waltå och Anna Nordenstam
Caroline Graeske är biträdande professor i svenska med didaktisk inriktning vid Luleå tekniska universitet.
Christoffer Dahl är fil. dr och universitetslektor i i svenska med didaktisk inriktning vid Högskolan i Kristianstad.
Katrin Lilja Waltå är fil. doktor vid Göteborgs universitet.
Anna Nordenstam är professor i svenska med didaktisk inriktning vid Luleå tekniska universitet och docent i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet
Föregående artikel
Det nordiska klassrummetNästa artikel
Nyanlända ställer nya krav på läraren
