Romanens svåra verklighet bjöds in i klassrummet

Bildning är det som blir kvar när alla kunskaper har glömts sägs det. Genom att bjuda in både litteraturen och verkligheten i klassrummet gav svenskläraren Anna Björklund sina elever en djupare och bredare förståelse för hur gängkrimina­litet och narkotikahandeln fungerar.

När Anna Björklund läste romanen "Helga alla medel" om gängkriminalitet bjöd hon in författarna, polisen och krogar mot knark till klassrummet. Här fick litteraturen möta verkligheten.

Förra året befann jag mig äntligen på bokmässan igen, för första gången på några år. Jag var där som ämneslagsledare för skolan jag arbetar på och för att som svensklärare få inspiration samt dela upplevelser med andra kollegor. Under mässan kom jag att möta Ida Axelsson och Åsa Bonelli som skrivit romanen Helga alla medel (Bokfabriken). Jag läste på baksidan av boken, pratade med förlaget och köpte med mig en bok hem. 

Redan på plats kände jag nämligen att denna bok berör två av vår tids stora samhällsproblem: rekrytering av unga till gängkriminella verksamheter samt hur narkotika påverkar individen, samhället och är en del av finansieringen av just gängkriminaliteten. Jag sträckläste boken över en helg och bestämde mig direkt för att denna måsta jag använda mig av i undervisningen under våren. 

Mina årskurs tre-elever hade sedan tidigare önskat att vi skulle göra genreanalys på krimgenren och jag tog chansen att plocka in ett litterärt verk som speglar samtiden och få in vår omvärld i skolan samtidigt som vi analyserar kriminallitteraturen och ökar läsförståelsen. Helga alla medel fick bli en del av krimgenren. Men den växte och blev mycket mer än så. 

I ett tidigt stadium hade jag kontakt med författarna och de var lika glada över arbetet som jag var. De tipsade mig om en organisation som heter Krogar mot knark, och på deras hemsida hittade jag bra informationsfilmer som tar upp narkotikans konsekvenser i samhället på ett annat sätt än vad ungdomarna tidigare mött. Detta använde jag mig av som komplement vid boksamtalen för att kunna jämföra boken med verkligheten, men också för att för­djupa elevernas kunskaper i ämnet. 

Jag tror att ju mer kunskap du har desto lättare är det att själv stå emot. Som en elev uttryckte det själv: ”Det känns som att jag vågar ifrågasätta och säga nej när det handlar om droger nu”. Ofta har droginformation till ungdomar handlat om vad som händer i kroppen, att det är farligt och vad ett fysiskt och psykiskt beroende är. Nu vidgades perspektivet, och jag kontaktade Krogar mot knark för att få ta del av deras kampanj Usla ursäkter, planscher med citat om vad det egentligen betyder när personer säger saker som ”jag röker bara på när jag är med kompisar”. Vad de egentligen säger är ”jag finansierar bara mord när jag är med kompisar”. 

Anna Björklund bjöd in den lokala polisen i klassrummet så eleverna fick möjlighet att ställa frågor och lära sig mer.

Jag valde att ta med detta för att ytterligare bredda vårt område och ge eleverna möjlighet till en djupare förståelse och en bredare grund att stå på när de själva stöter på narkotika i sin omgivning, för det vet vi idag att de tyvärr gör någon gång. Många har aldrig funderat över vad narkotikan faktiskt leder till mer än ohälsa för individen. ”Jag hade ingen aning om hur narkotikan påverkar gängkriminaliteten innan detta”, sa en av eleverna.

Romanen Helga alla medel berör både etiska dilemman och rent olagliga händelser och detta gav upphov till många disk­ussioner.  Inför varje veckas läsning fick eleverna samtalsfrågor som diskuterades på lektionerna och detta gjorde att vi kunde se händelserna ur olika perspektiv, dela med oss av tankar,

utvecklas som individer och öka läslusten. Det fanns elever som från början deklarerade att de ”hatade krimgenren” men som senare i arbetet sa att ”Jag har aldrig gillat krim, men denna gjorde mig intresserad och att jag ville läsa mer”. 

Mycket av detta grundade sig i att boken tar upp händelser som vi dagligen kan höra om i nyheterna, men nu fick vi inte bara fragmenten utan en större bild där vi fick möta personerna bakom berättelsen. Den ena av författarna, Ida Axelsson, arbetar själv inom polisen och mycket av boken bygger på sanna händelser, vilket vi också fick bekräftat senare när jag bjöd in den lokala polisen till klassrummet. Syftet med det var att eleverna skulle få en chans att ställa frågor kring det vi läst, se hur det ser ut i vår närmiljö men också för att ge poliserna förutsättningar att kunna förebygga det vi läst om. Eleverna hade på lektionstid i grupper förberett frågor till poliserna som de sedan ställde när de kom. 

Svaren var som en kalldusch för både mig och eleverna. ”Man får ett wake up call. Man fattar liksom att detta är den värld vi lever i” uttryckte sig en av eleverna efter samtalet. På något vis tänkte vi fortfarande att mycket av det vi läste om utspelar sig i storstäder men vi fick bekräftat att det mesta även händer här i vårt Kristianstad. Mötet med poliserna var mycket givande och lärorikt. En elev säger: ”Nu vet man mer vad man ska leta efter och vad man själv kan göra för att förebygga detta”.

När eleverna får läsa en roman och följa karaktärer skapar de en relation till karaktärerna. Det gör att fler lager i berättelsen kan föras fram och en större insikt kan skapa mer förståelse. Majoriteten av eleverna var överens om att: ”Även om man vet att detta pågår så kommer det närmre och man förstår att små saker kan leda till förödande konsekvenser. Det har jag aldrig tänkt innan”.  De gjorde även reflektioner kring hur många som blir lurade in i kriminaliteten: ”Jag visste inte att det är så lätt att hamna i kriminaliteten. Jag har alltid trott att det är ett eget val”.  

Författarna Ida Axelsson och Åsa Bonelli mötte eleverna digitalt i klassrummet – ett samtal där romanens fiktion mötte verklighetens frågor.

Hela arbetet avslutades med ett digitalt författarbesök med Ida Axelsson och Åsa Bonelli där eleverna hade möjlighet att ställa frågor till dem, och de bollade saker med oss. I det författarsamtalet knöts allt samman; all fakta, all statistik vi tagit del av i samband med romanläsningen, alla artiklar vi läst och knutit till boken, alla boksamtal, besöket med polisen, materialet från Krogar mot knark, ja alla trådar bands samman till stora insikter och viktiga lärdomar. 

Som lärare är jag väldigt nöjd med arbetet och känner att vi fick ut så mycket mer än vad jag från början hade planerat. 

Från början var tanken att läsa boken, ta del av information av krimgenren, ta del av statistik och populärvetenskapliga artiklar kopplade till ämnet, se en kriminalfilm och analysera detta i förhållande till varandra. Min tanke med att ta in en kriminalroman som tar upp svåra samhällsämnen lyfte verkligen och skapade lärdomar för livet.

Personligen upplever jag att boken har engagerat eleverna mer än vad någon annan bok jag läst med elever gjort tidigare. Samtalen har varit högaktuella med stort deltagande och de yttre faktorerna, som att kunna ta del av både film och planscher från Krogar mot knark, ha besök av polisen och få ett författarsamtal, gjorde arbetet komplett. 

Jag är så glad att jag satsat på detta och inte duckat för de tuffa ämnena. Om inte vi svensklärare, vem? Om inte nu när vi har tillgång till dessa ungdomar, när? 

Anna Björklund, 

svensklärare på Söderportgymnasiet