top of page
  • Redaktionen

Svenskämnet är viktigt på riktigt

Varför finns svenskämnet? Är det viktigt för att klara skolan? Och hur blir det viktigt i livet efter skolan? Ja, svarar elever i årskurs nio som vi intervjuat. De ser många olika syften med svenskämnet, allt från att de ska bli bättre människor till att de ska kunna dela in texter i stycken. En elev säger: ”…för att hela landet ska funka, tror jag att svensklektionerna är väldigt viktiga”.

Sara Eriksson, Marie Olsson och Marie Thavenius


Den elevens uttalande visar att svenskämnet är ett stort och brett ämne. Under de

senaste decennierna har ämnet utsatts för stora utmaningar; globalisering,

digitalisering och skolans mål- och resultatstyrning. Det är utmaningar som leder till

förändring och utveckling.

Vi som arbetar som svensklärare och utbildare av svensklärare anser att svensk-

ämnet, precis som andra skolämnen, är dynamiskt och ska utvecklas. Men vi brottas

också med frågor som: Gör jag det här med eleverna för att jag tycker att det är ett

vettigt innehåll, eller för att jag måste bedöma det? Det känns angeläget att

undersöka och utveckla en djupare förståelse för svenskämnet, såsom det uppfattas

och gestaltas idag.

Med den här artikeln vill vi berätta vilka syften elever i årskurs nio lyfter fram med

svenskundervisningen, förmedla olika elevröster. Dessutom gör vi några jämförelser

med vad svensklärarstudenter säger om svenskundervisningens syften, både om

svenskundervisningen i deras egen utbildning och svenskundervisningen i skolan.

Genom ett ULF-projekt har vi bildat ett didaktiskt svenskämnes-nätverk. Vi blev

nyfikna på vilka syften elever och lärarstudenter ser som viktiga med svenskämnet i

skolan, respektive på ämneslärarprogrammet. Därför genomförde vi nio

fokusgruppsintervjuer, sex grupper med elever i årskurs 9 från olika skolor och tre

grupper med svensklärarstudenter som var i slutet av sin utbildning.

Det är inte helt enkelt att jämföra. Lärarstudenterna talar mycket om vad de ser som

önskvärt i lärarutbildningens svenskämne, medan niondeklassarna vittnar om ett

ämne man behöver för att bli sedd och hörd som en människa som är värd att tas på

allvar. Att det språk man tillgodogör sig via svenskämnet gör att man kan bli

betraktad som kunnig och trovärdig av omvärlden. De ser också på svenskan som den

grunden andra ämnen bygger på. Lärarstudenterna talar om svenskämnet som ett

litteraturämne, medan skoleleverna mer ser det som ett skrivämne med många

muntliga inslag.


Eleverna uttrycker alltså att svenskämnet är mycket viktigt, både för andra

skolämnen och för livet efter skolan. De syften eleverna ser med ämnet kan delas in i

två stora kategorier där den första handlar om att använda redskap och utveckla

färdigheter för att få praktisk nytta av svensk-ämnet, medan den andra handlar om

(allmän-)bildning och personlig utveckling. En viktig aspekt av båda

syfteskategorierna är att svenskan påverkar hur man framstår inför andra människor.

Lärarstudenterna talar också om att de ”får en verktygslåda” som de sedan kan

använda i yrket, men de talar ganska lite om personlig utveckling och (allmän-)bildning i sin egen utbildning.

När det handlar om svenskämnets betydelse för att använda redskap och färdigheter

i skola och vidare utbildning berättar niondeklassarna hur de förbereder sig för att

klara nationella prov, gymnasiet och högskolan. De pratar om vikten av att öva

texttyper med hjälp av mallar och skrivregler, av att bygga ordförråd: ”Ja, men just i

9:an tycker jag att det har varit väldigt mycket fokus på just nationella prov och att vi

ska sätta skrivregler och kunna de där texttyperna”. Andra röster talar om att det är

viktigt att ”preppa inför gymnasiet och skriva ordentliga texter”, veta ”hur man

styckeindelar” och följa ”mallen för krönika”.

Andra färdigheter är de som handlar om livet efter skolan, det vill säga i arbetet,

samhällslivet och vardagen, till exempel att kunna skriva cv och personligt brev,

kunna prata inför människor i olika sammanhang och samtala på ett visst sätt.

Genomgående betonar de att språket – och därmed svenskämnet – är viktigt för hur

man uppfattas av andra. Med ett korrekt och mottagaranpassat språk blir man

betraktad som kunnig, trovärdig, seriös och professionell: ”Det viktigaste är

mottagar-anpassning för när du kommer utanför skolan och verkligen träffar

omvärlden på riktigt, med jobb och så, då kommer du att vara tvungen att samtala på

ett visst sätt, till exempel när du ska söka jobb”. Andra kommentarer är ”…då

uppfattas du som mer seriös, om du kan alla skrivreglerna…” och att det är viktigt

”…hur man formulerar sig fint till exempel till sin chef”. Nästan alla uttalanden om

språkanvändning i vuxenlivet handlar om att kunna anpassa språket och därmed

värderas positivt av andra.

Det andra stora syftet med svenskämnet handlar om allmänbildning och personlig

utveckling. Här kommer den skönlitterära läsningen och litteraturhistorien in. En del

av elevernas tal om litteraturläsning och allmänbildning har färdighetsinriktade

syften: ”…man får ju som sagt nya ord i sitt ordförråd och man blir lite mer

allmänbildad”. Men det handlar också om att klassiker ger kunskaper om samhället:

”…det ger också stor allmänbildning om samhället och historien, så det är inte bara

historien eller sagan, utan också att man vet lite mer”.

Men eleverna går ännu längre – till svenskämnets betydelse för personlig utveckling

och hur en utvecklad bildning påverkar dem som människor: ”…svenskan handlar inte

bara om språket, det handlar också om perspektiven på det du säger, synvinkeln och

att förstå hur andra funkar, vad andra tycker och hur andra känner”.

De talar om hur skönlitteratur ska ge förståelse, empati och utveckla bättre

människor: ”…när man läser en bok så är det ju viktigt att man inte bara läser massor

med ord på sidor, utan faktiskt förstår, och det gör en till en bättre person... Ofta när

man relaterar till sig själv så brukar det bli mycket lättare att förstå och ge empati.

Jag tror att hela den här grejen – att vi ska svara på frågor och ge vårt eget perspektiv

på det – gör att vi blir bättre människor.”

En elev säger så här: ”Alltså, frågor till böcker vi läser är ofta väldigt… ja, så att man

behöver tänka lite, läsa mellan raderna: ‘Jaha, det kanske är det här författaren

menade’ […] Så det är mycket att man reflekterar, startar diskussioner med sig själv”.

Här anar vi även resonemang hos eleverna som rör metakognitiva förmågor, som att

kunna reflektera, analysera och diskutera.

Även lärarstudenterna talar om ungefär samma syften kopplade till (allmän-)bildning

och personlig utveckling, framför allt när de talar om svenskämnet i grundskolan.

Men det finns också exempel på andra röster: ”en bok är ju ofta bara underhållning”

och ”jag tycker ju inte att man får ut jättemycket kunskap av att läsa om en fiktiv

karaktär och deras tankar”.

Några av dem talar också om att det viktigaste med svenskämnet i skolan är att

eleverna ska kunna ”anpassa sitt språk efter situation”, ”kunna föra sig” och genom

sitt språk ”kunna fungera i olika situationer, med många typer av människor”.

En av fokusgrupperna med elever sticker ut. Den gruppen pratar mycket lite om

svenskämnets syften. De har inte heller några idéer om vad läraren tycker är viktigast

med ämnet: ”Jag vet faktiskt inte, vi gör häften och sedan ett nytt”. De svär över

häftena och säger att häften och prov är det enda de gör. Varför de gör dessa häften

verkar mycket diffust för eleverna.

Den gruppen står i stark kontrast till de andra eleverna, som talar mycket och

utvecklat om olika syften och tycks mycket medvetna om svenskämnets betydelse.

Även om det finns exempel på elever som säger: ”..att skriva noveller, visst det kan ju

vara viktigt nu inför nationella, men sedan känner inte jag att det är något jag direkt

kommer att behöva…”, så handlar det mer om att någon ser ett kortsiktigt syfte –

inte om att de inte ser något syfte alls.

Att de flesta elever talar väldigt utvecklat om syftet med svenska i skolan och varför

det är viktigt, kan eventuellt ha att göra med att ämnet och läraren betyder mycket

för dem personligen: ”Det är lite mer press, känner jag, att prestera i svenska […] om

jag presterar bättre, alltså bra, i svenska så blir jag ju mer glad än om jag gör det i ett

annat ämne”. Eleverna pratar om lärarna som viktiga och betydelsefulla: ”Jag har

väldigt stor respekt för min lärare [… ] jag vill prestera bra för att imponera på X”. Det

är tydligt att även lärarens attityd mot eleverna spelar stor roll: ”det känns som att X

har en bra relation med alla elever”, ”man känner sig omtyckt!” och ”X lär ut för att vi

verkligen ska lära oss”.

Detta får oss att tänka på något som en av lärarstudenterna sa om sina engagerade

handledare ute på en skola. De beskrevs som duktiga på ”att locka in eleverna i den

här kollektiva ämnesberättelsen”. Som vi tolkar studenten finns det alltså en större,

sammanhängande berättelse om vad svenskämnet är, och kanske är till för.

Begreppet ämnesberättelse skulle kunna användas om elevernas beskrivning av

svenskämnet och dess syften. De flesta elever i våra intervjuer verkar befinna sig i en

sådan kollektiv ämnesberättelse när de utförligt diskuterar varför svenska är ett

viktigt ämne. De ser det som:

  • Ett färdighetsämne, som ger redskap.

  • Ett personlig bildningsämne, som ger empati och förståelse för omvärlden och en själv.

  • Kombinationen av dessa två som ger ett korrekt och ”fint” språk för olika sammanhang, vilket dock tycks handla mer om anpassning än om ömsesidig kommunikation och aktivt deltagande med en egen röst.

Men alla elever befinner sig uppenbarligen inte i en sådan berättelse. Det finns en

tydlig skillnad mellan eleverna i vår studie – de som ser många syften, och de som

inte uttrycker några syften alls med svenskämnet. Kanske har de senare inte mött en

utvecklad berättelse om vad svenskämnet kan ha för syften, den ämnesberättelse

lärarstudenten nämnde?

Att eleverna har tillgodogjort sig en sådan ämnesberättelse verkar ha avgörande

påverkan på deras förmåga att ta till sig svenskämnet och de kunskaper och

färdigheter vi svensklärare har att förmedla, både för skolan och livet.

Därför tycker vi det är viktigt att diskutera vilken ämnesberättelse vi som lärare och

lärarutbildare står för och förmedlar, hur eleverna uppfattar den och hur de kan

skapa sin egen syn på svenskämnet och dess syften. Här har vi en uppgift att ta oss

an. Alla elever bör få möjlighet att bli delaktiga i en ämnesberättelse som blir

meningsfull för dem.


Skribenter:

Sara Eriksson, lärare i svenska i årskurs 7-9

Marie Olsson, lärare i svenska i årskurs 7-9

Marie Thavenius, lektor i svenska med didaktisk inriktning, Malmö universitet


Svenskämnets didaktik – ett didaktiskt nätverk inom ULF

* I nätverket Svenskämnets didaktik, samverkar svensklärare som undervisar i årskurs

7-9 och i gymnasieskolan med lärarutbildare och forskare från Malmö universitet

sedan drygt tre års tid. Nätverket har varit ett projekt inom ULF (utveckling, lärande,

forskning), en nationell försöksverksamhet kring praktiknära skolforskning.

* Nätverket har syftet att utveckla förståelse för och kunskap om våra respektive

svenskämnen – ämneslärarutbildningens och skolans – och ämnesdidaktiska

problem. Samt att skapa en hållbar samverkansmodell som består efter projektet.

* I projektets första fas formulerade vi forskningsfrågor och observerade varandras

svenskundervisning. Analysen gav att både lärarna och lärarutbildarna hade en

mängd syften med ämnet.

* Med studien vill vi undersöka vad mottagarna av vår undervisining – elever och

studenter – uppfattar som svenskämnets syften, eftersom det är en viktig del av vad

svenskämnet och svenskundervisningen faktiskt blir.

Commentaires


bottom of page