Litteratursamtal kan bidra till dämpad klimatoro

Skönlitteratur kan vara ett sätta att kanalisera elevers klimatoro. Det visar en färsk forskningsstudie gjord av litteraturdidaktikern Gustav Borsgård vid Mälardalens universitet.

Gustav Borsgård.

Gustav Borsgård har studerat tre barn- och ungdomsböcker; bilderboken Om dagen tar slut (2017) av Lisa Hyder och Per Gustavsson, ungdomsromanen Slutet (2018) av Mats Strandberg och Tove Janssons Muminbok Kometjakten (1946) utifrån ett ekokritiskt perspektiv. 

I studien konstaterar han hur klimatkatastrofer kan fungera som spännings­höjare i böckerna, och samtidigt hur litteratursamtal kring dem har stor potential att bli något av ett terapeutiskt verktyg mot den klimatångest många barn och unga vittnar om i dag.

Böckerna handlar på olika sätt om oro inför världens undergång. Genom att diskutera utifrån böckerna kan eleverna få vädra sin oro inför klimatkrisen, menar Gustav Borsgård.

Själv har han inte prövat dem på skolelever, men hänvisar till en annan studie från 2024 av Angelica Granqvist på Stockholms universitet som läst Strandbergs ungdomsroman med elever.

– I den studien får eleverna ut något av att läsa boken, säger Gustav Borsgård och beskriver hur de verkar ”lite tillkämpat optimistiska”.

Själv har han använt böckerna i undervisningen med sina lärarstudenter när det handlat om hållbarhet och tycker att det fungerat bra. 

– Även lärarstudenterna tycker att det är intressant att tolka bilder. Bilderböcker är inte bara för barn, säger Gustav Borsgård.

Av tradition är litteraturundervisning ett ämne där vi också kan diskutera större samhällsfrågor som miljö och demokrati. I nyhetsrapportering är det lätt att känna panik över klimatet, men poängen med litteraturen är att den ger möjlighet till flera känslor samtidigt. I Tove Janssons bok samsas oron med humor och rent av slap stick-komik.

Även om han inte gjort praktiska studier och inte utarbetat en metod för konkreta lektionsupplägg så hoppas han att svensk­lärare kan låta sig inspireras av studien.

– Jag blev än mer övertygad om att skönlitteraturens särart är att väcka frågor snarare än besvara dem. Det bidrar i sig till att fostra tänkande människor. Litteratursamtal är också en övning i uppmärksamhetsträning, koncentration och demokrati.

Ulrika Fjällborg