Så används skönlitteratur i nordiska högstadieklasser
Anna Nissen, filosofie doktor i pedagogiskt arbete, har tillsammans med fyra nordiska forskare gjort en jämförande studie om hur undervisningen i skönlitteratur går till i de nordiska länderna. Undervisningen är viktig, men betoningen på läsförståelse och språklig kompetens gör att den blir mer en fråga om läsundervisning än om litteraturundervisning, skriver hon här.
Sedan långt tillbaka spelar skönlitteratur en central och mångsidig roll i svenskundervisningen. På samma sätt förhåller det sig i våra grannländer. Det gör det intressant att undersöka hur nordisk skönlitteraturundervisning ser ut, inte minst eftersom nordiska lärare har likartade utmaningar, med sjunkande läsförståelse och minskat intresse för läsning hos många elever. För att få veta mer om nordisk skönlitteraturundervisning skickade vi ut en enkät till lärare över hela Norden. Den besvarades av 701 lärare och ger svar på varför lärare använder skönlitteratur, vad de låter elever läsa och hur eleverna får arbeta med texterna.
På frågan varför det är viktigt att läsa skönlitteratur var lärarna i stort sett eniga. Deras svar visar att de tycker att läsning av skönlitteratur är viktigt av flera skäl, framför allt för att utveckla läsförståelse och språklig kompetens. Allra mest betonade svenska, finska och isländska lärare dessa svarsalternativ. För att ge positiva läsupplevelser var ytterligare ett svarsalternativ som prioriterades högt. Att läsa skönlitteratur eftersom det står i kursplanen hamnade på sista plats av åtta alternativ, men kursplanens betydelse betonades i högre grad av de svenska och finska lärarna än av de danska och isländska.
Hur ofta använder lärarna skönlitteratur för olika syften? Många säger att de ofta använder skönlitteratur när de undervisar om genrer, genredrag och litterära verkningsmedel. De norska lärarna använder ofta skönlitteratur för att visa elever hur de kan skriva egna skönlitterära texter. Samtidigt som danska och svenska lärare mest framhåller värdet av att elever får lära känna verk som hör till någon form av litterär kanon pekar deras svar på att de mer sällan än sina nordiska kollegor använder litteratur för att förmedla ett kulturarv. Att använda skönlitteratur i ämnesövergripande undervisning visade sig vara ovanligt, i synnerhet i Finland.
När vi frågade lärarna hur ofta deras elever får läsa olika slags texter visade det sig att berättande texter är vanligast. Våra analyser visar dock att lärare från olika länder prioriterar olika genrer: Att läsa samtida noveller är vanligare i Norge, Danmark och Finland än i Sverige och Island, och läsning av tonårsböcker är vanligare i Danmark än i övriga länder. Generellt sett används serier och grafiska romaner, bilderböcker, teaterpjäser och poesi sällan i undervisningen.
Den sista frågan handlade om hur lärare låter sina elever arbeta med skönlitteratur. Det vanligaste är att eleverna får svara på frågor om den skönlitterära texten eller diskutera den. Dessa arbetssätt, som beroende på frågornas utformning och samtalens kvalitet, kan bidra till ökad läsförståelse, verkar användas mest frekvent i Danmark. En anledning till detta kan vara att danska elever är de som har mest undervisningstid i ämnet. Mer tid behöver förstås inte innebära att lärarna använder den till skönlitteraturundervisning, men det finns utrymme att göra det.
Mot bakgrund av studiens resultat drar vi slutsatsen att skönlitteratur spelar en viktig roll i nordiska högstadieklassrum, men att betoningen på läsförståelse och språklig kompetens innebär att det mer är en fråga om läsundervisning än om litteraturundervisning. Med tanke på den ”läskris” som råder, inte bara i Sverige utan även i övriga Norden, är detta knappast för-vånande – men inte heller tillräckligt. I synnerhet inte om vi vill att eleverna ska utveckla litterär kompetens.
Anna Nissen
Så gjorde vi studien
Den enkät som användes i den här kvantitativa studien var webbaserad och handlade om lärares skönlitteraturundervisning under elevernas första år på högstadiet. Den bestod av frågor med fasta svarsalternativ (t. ex. aldrig/ sällan/ ibland/ ofta/ mycket ofta). Enkäten skickades ut till ett slumpvis urval av skolor över hela Norden och besvarades av 701 lärare: 211 från Sverige, 114 från Norge, 110 från Danmark, 195 från Finland och 71 från Island.